Namnkalas

Efter mycket velande fram och tillbaka om huruvida vi ska ha ett namnkalas för Alicia eller inte bestämde vi att det faktiskt blir av. Dop var helt uteslutet från början eftersom att ingen av oss är troende eller ens medlemmar i Svenska kyrkan så det hade bara känts märkligt.  Men att samla vår närmsta familj och vänner för att fira att Alicia kommit till världen kändes fint. Så i mitten på April blir det kalas. Eftersom det inte är något dop är presenter verkligen inte obligatoriskt men om man ändå skulle vilja köpa något litet till lillskruttan har jag skrivit ihop en liten önskelista här på saker hon behöver.

* Kläder i storlek 62 och 68 (nu är hon ca 60 cm lång), själv handlar vi mest på Kappahl men även Lindex och Åhléns har otroligt fina babykläder, bäst är ju förstås de söta småbutikerna som enbart säljer babykläder med lite bättre kvalitet så som Livly, How to kiss a frog och Noa Noa.

*Böcker, prasselböcker är extra uppskattat just nu

* Sophie the giraffe, Alicia fick Sophies kompis Fanfan the Fawn (rådjuret) i julklapp av gammelmormor och hon gillar den väldigt mycket men den är lite svår att hålla i så Giraffen hade nog också varit väldigt uppskattad

* Newbie home, lite småpiff till hennes rum så som galgar, en vimpel, filtar eller bäddlakan är alltid uppskattat

* Förvaringsbox till leksaker från Jox

*Myspöl från NG baby

* En sittdyna till tripptrappstolen, exempelvis den här

* En åkpåse inför nästa höst/vinter, dessa från Elodie Details tycker jag är väldigt vackra, varma och i rätt storlek och de passar bra till hennes vagn.

Spurt

Alicia är verkligen inne i en riktig utvecklingsspurt just nu. Det är otroligt roligt att få uppleva samtidigt känner jag verkligen hur tiden bara flyger förbi, snabbt som attan. Mitt lilla spädbarn som bara äter och sover är borta och jag har ett litet nyfiket barn helt plötsligt. Mellan fjärde och femte månaden i Alicias liv har det hänt massor, bland annat detta:

Hon har börjat greppa tag i saker

Hon har börjat ställa sig upp när man håller i hennes händer

Hon har börjat jollra och kommunicera massor

Och hon sitter gärna upp i vagnen, vår stora tjej!

#Bärvitt20mars

Igår bar vi vitt för alla änglabarn. Det berörde mig mer än jag förväntat mig att se på Instagram att över 1000 inlägg lades upp under #Bärvitt20mars och hur många som uppmärksammade våra änglar genom att bära vitt. Det är så många familjer som drabbas av det otänkbara men ändå är det så tabu att prata om. Tror det var därför jag blev så berörd, för att det som annars inte pratas om fick finnas igår. Våra döda barn fick finnas och uppmärksammades även av de som inte upplevt tragedin själva. Tack, det betyder mer för oss än ni anar!

Igår rockade vi även våra sockor för att uppmärksamma den officiella World Downs Syndrome Day (som är idag), detta för att påpeka hur fint det är med olikheter hos människor. Jag måste säga att jag tycker att denna typ av "event" på sociala medier är bra för att väcka samhällsdebatt och ta upp ämnen som annars inte diskuteras. För mig som lever i en familj som för evigt kommer sakna ett barn känns det viktigt och fint.

Hela vår familj bar såklart vitt igår för att hedra vår saknade, älskade Isabella som aldrig fick chansen att uppleva livet utanför magen.

Badhus

Idag ska vi med alla mamma och bebiskompisarna till badhuset i Alingsås. Det ska bli spännande att se hur Alicia reagerar på det. I början gillade hon inte alls att bada men nu plaskar hon på så förhoppningsvis visar hon att hon är min dotter som älskar vatten och bad!

Bedårande detaljer

Idag har Alicia på sig en helt ljuvlig liten outfit. Byxorna från Newbie Kappahl, bodyn från Lindex Baby newborn och lilla napphållaren från Elodie Details. Plaggen innehåller så mycket vacka detaljer, önskar det fanns kläder som jag kunde matcha med.

Min våriga lilla loppa

Grönt

Jag är inte direkt typen med gröna fingar även om jag innerligt önskar att jag var det så tar jag oftast död på växterna hemma hos mig. Däremot älskar jag att ha färska örter hemma. Det är så gott och enkelt att laga mat med. Bonus är ju också att det ser himla trevligt ut i köksfönstret. Hemma har jag också en liten låda som står på trappen vid ytterdörren med blommor som jag byter efter säsong. Dessa brukar oftast klara sig ganska bra under sin livstid på tre månader om jag kommer ihåg att vattna. På baksidan av huset har vi en liten trädgårdsplätt med altan och söderläge. Här spenderar vi mycket tid de dagar då västkusten bjuder på sol, därför är det viktigt för mig att det även ser trevligt ut här så jag försöker så gott jag kan. I förra veckan rensade jag bort allt ogräs (läs de igenväxta rabatterna) och om värmen håller i sig ska jag strö lite olika frön och lägga på ny näringsrik jord. Med dessa små åtgärder hoppas jag att min trädgård åtminstone inte ser helt deprimerande ut. 

Sorgearbete

Idag har jag börjat läsa "medan körsbärsträden blommar". Det är en mammas berättelse om förlusten av deras spädbarn, sorgen och kampen att fortsätta leva. Har velat läsa denna bok sedan Isabella försvann men har nog inte riktigt vågat. Boken ger ett annat perspektiv på något liknande det jag själv upplevt vilket väcker otroligt mycket nya tankar och frågor hos mig. För det första blev jag inspirerad till att läsa min journal vilket jag inte förmått mig själv att göra ännu.. Har inte varit redo att möta min upplevelse beskriven av andra i medicinska termer som beskriver något annat än det jag upplevde. När jag var och rotade bland mina papper hittade jag inte journalen från sjukhusbesöket med Isabella så på måndag ska jag ringa och be dem skicka den till mig. Det andra som jag kommer att tänka på när jag läser är hur bedrövligt jag fångades upp av min mödravårdscentral. Där och då mitt i chocken förstod jag inte alls vad jag skulle förvänta mig av andra. När jag ringde till mödravårdscentralen för att avboka min nästa tid hos barnmorskan när vi förlorat Isabella fick jag tala in på telefonsvararen där jag berättade vad som hänt. Jag blev aldrig uppringd. Vilket jag nu i efterhand inser är helt åt helvete fel. De borde ha ringt, frågat hur jag mådde och erbjudit någon att samtala med. Hur kan man som professionell inte ringa upp en patient som förlorat sitt barn?! Så på måndag ska jag även ta och kolla upp vad min barnmorska hette och skriva till den mödravårdcentral som jag gick till tidigare att det inte är acceptabelt att bete sig så i en sådan situation. En annan sak boken väcker till liv hos mig är en otrolig tacksamhet mot sjukhuspersonalen som tagit så väl hand om oss under båda mina förlossningar. På måndag ska jag därför även ta tag i att tacka dem på något vis. Jag inser också att jag fortfarande är mitt uppe i ett evighetslångt sorgearbete där min äldsta dotter är huvudpersonen och min saknad efter henne är så stor och överväldigande och sköljer över mig som en våg när jag tänker på henne. Jag saknar dig min lilla ängel.

Mammabrunch

Oj vilken härlig dag vi har haft idag. Alla mammor och bebisar från massagen har nämligen varit här på brunch. Vi bjöd på mormors pain riche, smoothie, juice, ägg och bacon och en massa färsk frukt. Brunch är fantastiskt tycker jag, perfekt att mingla till. Vi var 7 mammor och 7 bebisar och båtsman (som är en hund) och vi fick plats bra här. Vårt vardagsrum är ganska öppet så där kunde bebisarna ligga och gotta sig lite medan vi mammor brunchade i soffan. Det är en så himla härlig grupp och jag hoppas innerligen att vi ska hålla kontakten även när barnen blir lite äldre. Tyvärr hann jag aldrig fota de framdukade gottigheterna så jag får bjuda på två bilder på vardagsrummet där vi hängde istället.