Livet efter dig

Har haft en riktigt skön helg. Jag har kunnat slappna av samtidigt som jag faktiskt hunnit med en hel del. Nu för tiden har jag ofta lite svårt för den kombinationen då det snarare är antingen eller. Tror vädret hjälpte lite då det ösregnade i lördags. Så på förmiddagen plockade jag fram boken jag fick av Lisa i födelsedagspresent och började läsa. Herregud, jag blev helt fast och kunde knappt lägga ifrån mig den. Helt plötsligt var det eftermiddag och jag och Daniel gjorde oss i ordning och åkte iväg på en liten shoppingtur innan han släppte av mig i stan där jag mötte upp mina föredettingar till kollegor. Vi slog oss ner vid ett bord på "Familjen" en restaurang i Göteborg som jag starkt rekommenderar. Där satt vi hela kvällen.. Vi pratade om allt mellan himmel och jord men såklart mycket förskola och pedagogik, åt fantastisk mat och drack riktigt goda drinkar (alkoholfritt såklart). En riktigt lyckad kväll helt klart. I söndags började dagen återigen med den fantastiska boken, följt av städning och sedan besök av mamma och pappa. Vi grillade lite lunch och hade en riktig mysdag. När de åkt droppade Pontus in och VM åkte på tvn- perfekt läge för mig att fortsätta läsa. Helt plötsligt var klockan 23.00 och jag fick snällt lägga ifrån mig den för att sova. Nu har jag lite rast på jobbet men längtar hem så jag kan läsa ut "livet efter dig".

Det är sådant som händer andra

På onsdag går jag in i vecka 19 och den där läskiga veckan 23 närmar sig snabbt. Rädslan ilar i mig allt oftare för jag vet att inget är säkert och att skräcken kan slå till precis när som helst. Jag börjar våga vara lycklig igen och det är nästan det som skrämmer mig mest.. För jag vet att det som är för bra för att vara sant ofta är det och när man befinner sig i det sinnestillståndet måste något ryckas ifrån en. Jag har sådana ledsna dagar ibland när jag är helt övertygad om att något illa kommer hända någon av de personer i mitt liv jag håller närmast hjärtat. Bebis är såklart min största oro men även Daniel eller någon av mina andra familjemedlemmar kan drabbas av min "lycka". Det är hemskt att skrämma upp sig själv på det här viset men Isabellas död har fått mig att inse att jag är en av dem som som beskrivs i meningen "det är sådant som händer andra".

Vi firar 100år

Förra helgen spenderades med mina bästa tjejer på Spa i Falköping, Kurorten Mösseberg närmre bestämt. Vi fyra slog ihop våra 25års dagar och firade allt under en och samma helg. Vi hade det riktigt härligt och för bara 1950:- fick vi en valfri 25min behandling, ett kurbad, fri tillgång till spa, en hotellövernattning, tvårätters middag, frukostbuffe och lunch. Vi hade en riktigt lyxig helg helt enkelt. Maten var väl tyvärr inte den bästa men ansiktsbehandlingen som jag valde var värd hela priset bara den. Fy vad skönt och avslappnande det var. Verkligen behövligt efter allt som hänt i år. Rummen var jättefina och även den omgivande miljön, för att inte tala om det helt fantastiska sällskapet. Mina fina tjejer, tack för en fantastisk helg med många skratt.

 

 

Kärleksgåvor

VM är igång och jag och Daniel visar varandra kärlek på olika sätt. Jag älskar dig min skatt, tack!

Cravings

Många frågar mig om jag har några cravings... under förra graviditeten svarade jag nej på den frågan. Nu i efterhand vet jag att jag inte talade sanning då jag faktiskt slukade mängder med choklad, Isabella var helt enkelt lik sin mamma och behövde mycket choklad. Denna bebisen däremot tycker om nektariner, jordgubbar och leverpastejsmörgåsar.  Lite skillnad. Under de 23 veckor som jag var gravid med Isabella gick jag upp 6kg. Nu under denna graviditet har jag inte gått upp något alls och då går jag in i vecka 17 på onsdag (hade 3 extrakilon från förra graviditeten när denna startade). Den här graviditeten har jag även fått ett mycket märkligt sug efter att lukta i Daniels armhålor. Jag vet, det är jätteäckligt, men jag kan inte låta bli. Tycker verkligen att det luktar jättegott. Men jag känner mig inte helt normal när jag gör det. Stackarn, han får utstå mycket. Ber om ursäkt om jag har några känsliga läsare som tycker detta var allt för intim information men ville bara skriva det så jag minns detta senare, annars tror jag det är en sådan sak man helst glömmer.

Boar

Detta märkliga fenomen när instinkten tar över kroppen och jag bara MÅSTE plocka blommorna som är så vackra så mitt hem blir "redo" för bebisen. I min hjärna är detta helt obegripligt, tycker egentligen det är lite obehagligt med vildblommor för vem vet vilka kryp jag får med mig hem. Men min gravidhjärna tar över och det är inte ett alternativ att bara gå förbi, de ska med hem!